FÖRÄLDRASTRESS och EGENOMSORG

Föräldrastress – eller varför är det så svårt att vara förälder idag?

Föräldrastress är ett begrepp som dök upp inom psykologin ganska nyligen, på 1970-talet. Tidigare, när man hanterade barns problem eller beteende, låg fokus ofta enbart på barnet, utan att ta hänsyn till föräldrarna. Men idag ser vi på situationer som rör barnet inom ramen för hela familjen. Tänk på en familj som en väloljad maskin – ett system där både barn och föräldrar är avgörande delar, som tillsammans skapar ett unikt system med sina egna särdrag och livscykler.

Att navigera föräldraskapet innebär många utmaningar. Trots alla möjligheter och hjälpmedel som finns för att förenkla vardagen – från blöjor och färdiga barnvänliga måltider till barnvakter och städhjälp – är ansvaret för att uppfostra barn fortfarande stort. Vi lever i en tid där vi har tillgång till mängder av resurser, som expertråd, smidigare transporter, internet med all information och sociala nätverk. Men föräldrarollen är ändå krävande, särskilt för dem som tar sitt ansvar på stort allvar och verkligen vill vara de bästa möjliga vårdnadshavarna för sina barn.

Föräldrastress är ett relativt nytt begrepp som blir allt vanligare inom psykoterapin. Allt fler föräldrar söker hjälp hos specialister för att hantera utmaningar kring barnuppfostran och för att bearbeta både inre och yttre svårigheter. Det kan handla om känslor av att vara dränerad, utmattad eller till och med utbränd, vilket gör det svårt att klara av vardagens krav som förälder. Det är glädjande att se att fler söker stöd för att hantera föräldraskapets komplexitet. Men det är inte alltid lätt att öppna sig om sina känslor. Jag har stor förståelse för det, eftersom vi alla formas av vår uppväxt och ofta lär oss att visa upp en fin yta och dölja det som känns svårt. När vi växte upp låg fokus ofta på hur familjen såg ut utåt, snarare än på vad som faktiskt pågick bakom stängda dörrar.

1. Varför uppstår föräldrastress och vilka faktorer bidrar till det?

   Föräldrastress föds ur själva kärnan av ATT VARA FÖRÄLDER:

   1. Föräldrar känner av stora förändringar i sig själva, i vardagen och i sina relationer. Till detta kommer nya ansvarsområden som följer med att ha barn. Den här lilla människan är helt beroende av den vuxne, och ju yngre barnet är, desto mer inre spänning kan föräldern känna. Att vara förälder är inget 9-till-5-jobb; det är ett heltidsuppdrag, dygnet runt. Det finns ingen stämpelklocka eller semester från föräldraskapet. Det kräver vår uppmärksamhet 24/7. Tänk om man bara kunde ta en paus ibland, få tillbaka lite av sig själv och sina egna behov. Föreställ dig en stund av tystnad, där ingen drar, skriker eller får ett utbrott. Tänk att få dricka en varm kopp kaffe (inte ljummen!) och titta på sin favoritserie i lugn och ro. Eller att kunna prata med sin partner utan avbrott, samtidigt som man tröstar ett barn. Sådana stunder är en utmaning i sig, oavsett om barnet är lugnt eller oroligt.

   Barnets sömnvanor spelar en stor roll. Sover ditt barn gott, eller störs sömnen av något neurologiskt, vilket även påverkar din egen vila? Kronisk sömnbrist ställer till det rejält – man blir otålig, tappar humöret och tar lätt ut frustrationen på barnen. Det leder ofta till skuldkänslor, självanklagelser och löften om att göra bättre nästa gång, men mönstret upprepas. Många av oss känner igen oss, för sömnbrist tär verkligen på krafterna.

   Som en följd kan föräldrar drabbas av utbrändhet på grund av det ständiga ansvaret. Stressen ökar särskilt när man har ett litet barn och många frågor kring hur man ska vara en bra förälder, särskilt om det är första barnet. Innerst inne vill vi ju alla vara bra föräldrar, eller hur?

   Stress kan också smyga sig på när man har två eller fler små barn tätt i ålder, vilket kräver extra mycket uppmärksamhet och omsorg. Det märks när ett barn är sjukt eller har det tufft på förskolan eller i skolan. Sådana situationer kräver mycket av oss. Och vi får inte glömma särskilda fall, som barn med funktionsvariationer, där föräldrarna naturligtvis behöver lägga ner ännu mer tid och energi.

   

2. 1. En annan källa till stress är de höga krav vi ställer på oss själva. Särskilt om du är lite av en perfektionist och har svårt att känna dig nöjd med det du åstadkommit. Jag känner igen de känslorna. Vi vill alla vara den perfekta föräldern, ge våra barn det bästa och skydda dem från de svåra erfarenheter vi själva hade som barn. Men hur mycket vi än anstränger oss är det omöjligt att vara perfekt som förälder. Det kommer alltid att finnas situationer vi inte kan förutse, kontrollera eller lösa. Så istället för att jaga ett ouppnåeligt ideal vill jag ge dig ett viktigt begrepp inom föräldraskap: tillräckligt bra mamma och tillräckligt bra pappa. Att vara en tillräckligt bra förälder är mer än nog – du behöver inte vara perfekt!

   Kom ihåg: ju högre krav, desto mer resurser går åt för att försöka leva upp till dem. Dagens föräldrar vet hur viktigt det är att investera i sina barn – det är en avgörande investering. Du ger av din tid, energi, tankar och uppmärksamhet. Att vara en bra förälder är en stor del av vem du är.

   1. Föräldrar märker ofta att egna minnen och erfarenheter från barndomen, särskilt de svåra, kommer upp till ytan när de själva blir föräldrar. Jag möter ofta föräldrar i min roll som psykoterapeut som söker stöd för de känslomässiga utmaningar som kan komma efter att man blivit förälder, inklusive förlossningsdepression, som kan drabba både kvinnor och män.

   Långt bortglömda barndomsminnen kan påverka hur man är med sitt barn i vardagen. På ett omedvetet plan kommer allt man själv varit med om med sina föräldrar tillbaka. Det blir en dubbel stress: att hantera både den nya situationen och känslorna som följer med föräldrarollen, och samtidigt ta itu med gamla, kanske olösta och oupplevda känslor som dyker upp i samspelet med barnet.

   De här starka känslorna kan visa sig som stor otålighet, ilska, raseri, panik, förtvivlan, maktlöshet, hjälplöshet, nedstämdhet, tomhet och en oförmåga att hantera barnets gråt eller visa glada känslor – ibland till och med hysteri. Ofta är det tecken på att känslorna inte bara handlar om nuet, utan om tidigare upplevelser som behöver bearbetas. Det kan vara svårt att skilja på vad som hör till idag och vad som hör till det förflutna, särskilt om man inte tidigare har reflekterat över sin egen barndom. Även om det kan kännas skrämmande att gå tillbaka, rekommenderar jag alla föräldrar att prata med en specialist om sina barndomsupplevelser för att få en sundare förståelse och hantering.

   1. Informationsöverflöd och alla valmöjligheter som vi omges av. Du har säkert hört föräldrar, mor- och farföräldrar eller släktingar berätta om hur det var förr, när det verkade enklare att sköta hem, barn och kanske till och med en gård. Sådana berättelser är intressanta, men de missar ofta komplexiteten i dagens föräldraskap, särskilt om berättaren inte själv har små barn.

   Förr diskuterades eller prioriterades barnuppfostran inte på samma sätt. Föräldrar var lärare i det mest grundläggande – kläder, mat och hygien. Beslut om viktiga saker som förlossningssätt, amning, napp, bärsjalar, matvanor, vaccinationer, barnläkare, förskola och så vidare togs oftast av äldre eller följde samhällets normer utan större ifrågasättande.

   Idag ser det annorlunda ut. Föräldrar bär ett större ansvar och delegerar sällan besluten. Det är de själva som måste analysera all information, vilket ofta leder till stress och oro. Valen är oändliga: naturlig förlossning eller sjukhus, helamning eller ersättning, homeopat eller traditionell läkare, låta barnet styra maten eller laga puréer, förskola eller barnvakt, satsa på idrott eller konstnärliga intressen?

   Varje val innebär automatiskt att man väljer bort många andra alternativ. Medvetenheten om detta ökar pressen, eftersom föräldrar vet att deras beslut har stor betydelse för barnets framtid. Ansvarskänslan är enorm och processen kan kännas överväldigande.

   Det finns många faktorer som bidrar till ökad stress för föräldrar i dagens utmanande miljö för barnuppfostran. Det är viktigt att ta hänsyn till de unika individuella och sociala förutsättningarna i varje familj, eftersom de har stor betydelse för familjens välmående. Även om den här bloggen tar upp några av de vanligaste stressfaktorerna, är det viktigt att komma ihåg att familjer kan möta många olika utmaningar.

   Trots att föräldraskapet är krävande finns det ingen annan livserfarenhet som ger lika mycket tillfredsställelse som att vara förälder, oavsett om det gäller biologiska eller fosterbarn. Att få följa och aktivt delta i ett barns utveckling, och se resultatet av all tid och omsorg man investerat, ger en unik känsla av mening. Den här djupa tillfredsställelsen är en stark drivkraft som får föräldrar att ständigt vilja bli bättre för sina barns skull.

   Författare

   Liva Spurava

   Gestaltterapeut / Grundare av Psykologicentret AUGT