Egenvård – varför är det nödvändigt?
Trots hur viktigt det är att ta hand om sitt inre välmående som förälder, har många ändå svårt att förstå varför egenvård är så viktigt. Även om man förstår själva begreppet, kan det vara utmanande att få in det i en redan hektisk vardag. Det är vanligt att tro att andra sysslor och dagliga måsten går före, vilket gör att egenvård känns som något lyxigt eller till och med ouppnåeligt. Ett uttröttat nervsystem och brist på vila påverkar inte bara vardagen, utan också relationen till barnen och förmågan att hantera situationer utanför föräldraskapet.
Tyvärr ser jag i mitt arbete som psykoterapeut att det finns en seglivad missuppfattning, särskilt bland äldre generationer, att egenvård är något själviskt eller skamfyllt. Många bär på föreställningen att föräldraskap alltid innebär att man måste offra sig själv. Men oavsett denna felaktiga tro är egenvård ett viktigt ansvar för varje vuxen. Att ändra sitt synsätt och se detta som en självklar del av vuxenlivet kan ta tid. Av egen erfarenhet vet jag att ”övning ger färdighet” – det krävs att man gång på gång utmanar sitt inre motstånd, skuld och skam för att få in dagliga rutiner som stärker ens välmående.
Vad är egentligen egenvård och hur ser det ut i praktiken? Äkta egenvård handlar om mer än att bara ta hand om våra fysiska behov; det omfattar även vårt emotionella välmående.
Våra fysiologiska behov är grundläggande för att vi ska överleva, oavsett kultur eller bakgrund. Dessa behov utgör en universell bas som gäller för alla.
Däremot spelar våra emotionella behov en avgörande roll för vårt känslomässiga välmående, våra relationer och livskvalitet. Till skillnad från de fysiologiska behoven varierar de emotionella från person till person och förändras med livets olika skeden, erfarenheter och kulturella influenser. Att se och möta dessa behov är avgörande för att skapa sunda relationer – både med sig själv och andra.
Tillräcklig sömn, näringsrik mat, frisk luft, tid i naturen, rörelse, stunder med nära och kära, roliga intressen, fysisk närhet, möjlighet att uttrycka sig och en känsla av gemenskap – allt detta ger styrka, tröst, avkoppling och tillfredsställelse; tillsammans utgör de egenvård. När dessa delar saknas under en längre tid börjar man känna sig dränerad och det blir svårt att fungera som vanligt. Långvarig tomhet gör det svårare att känna igen och möta sina egna behov. Detta hänger ihop med hjärnans prefrontala cortex och hur den påverkas när vi är trötta. Förmågan att fatta beslut och agera försämras. Det är ett tydligt exempel på hur kroppen påverkas när vi inte ger oss själva tid eller möjlighet till egenvård. I sådana lägen kan till och med enkla vardagsbeslut kännas omöjliga, och det blir svårt att ens veta vad man behöver just nu. Jag minns själv hur det var att ha en liten bebis i famnen, vara extremt trött och hungrig, tappa saker och känna tålamodet tryta. Oavsett hur många bra föräldraböcker man läst hjälper det inte i stunden – problemet är inte okunskap, utan att man inte orkar använda det man lärt sig när man är utmattad.
Att tillgodose våra grundläggande fysiologiska behov är grunden för välmående och förmågan att hantera stress. Det är viktigt att som förälder komma ihåg att ditt eget välmående är lika viktigt som ditt barns. Fråga dig själv: ”Hur reagerar jag när mitt barn är trött?” Svaret på den frågan kan också hjälpa dig att ta hand om dig själv när du är trött – kanske genom en varm dusch, vila, en kram, god mat eller vänliga ord till dig själv…
Både vuxna och barn har grundläggande behov. Intressant nog är det ofta lättare att ta hand om barnets behov än sina egna. Varför är det så? Tyvärr har inte alla fått tillräcklig omsorg som barn, och positiva föräldraförebilder är inte självklara. De erfarenheter och exempel vi fått som barn blir ofta normer vi tar med oss in i vuxenlivet, ibland utan att ifrågasätta dem, och vi kan välja att stå ut med onödigt lidande. Det kan kännas själviskt att prioritera egenvård, och många föräldrar kämpar med skuldkänslor när de längtar efter egentid eller vill göra något roligt. Men det är viktigt att komma ihåg att det är att försumma sig själv som är det verkligt själviska. Om vi inte tar hand om oss själva, medvetet eller omedvetet, söker vi ofta den omsorgen från andra – vilket inte är deras ansvar. Om ens behov inte blir tillgodosedda under lång tid kan det leda till irritation, missnöje, otålighet och i värsta fall panikattacker, apati, utbrändhet eller depression. Det är vanligt att skylla på omgivningen i sådana situationer, och jag tror att nästan alla föräldrar hamnar där någon gång om de inte prioriterat egenvård innan barnet kom.
Att förstå fysiologiska behov kan kännas mer självklart än att förstå de emotionella. Därför är det viktigt att utforska vad emotionella behov faktiskt innebär. Det är viktigt att betona att egenvård är mer än det yttre – mer än ett varmt bad, gott te, en bra bok eller en ny klänning. Det är djupare än vad sociala medier eller reklam ofta visar. Emotionell egenvård handlar om att känna igen de behov som är aktuella just nu. Hur kan du skapa bättre skydd (gränser) i vardagen? Vilka strategier kan göra föräldraskapet lättare? Ibland innebär egenvård att våga säga ”nej” till välmenande men oombedda råd om barnuppfostran. Det kan också vara så enkelt som att be om 10–30 minuters egentid, genom att be en partner eller någon närstående att passa bebisen en stund. Att förstå att egen tid inte är själviskt utan en nödvändighet för varje förälder är en viktig del av egenvård. Det kan också handla om att våga uttrycka sina känslor öppet eller söka professionell hjälp om det känns övermäktigt. Egenvård kan vara att be om hjälp med vardagssysslor så att du kan vila eller sova middag tillsammans med ditt barn. I grunden handlar egenvård om att lyssna på sitt känsloliv, se sina behov och inse att om de fysiologiska behoven inte är tillgodosedda blir det svårare att upptäcka de emotionella. Att börja med enkla vardagsrutiner är ofta ett bra första steg.
Visst, tiden och möjligheterna för egenvård är begränsade när man har en nyfödd, särskilt under det första året. Men genom att ibland komma ihåg sina egna behov – ta en kort paus, fylla på känslomässigt, äta något näringsrikt eller sova lite – kan nya föräldrar göra gott både för sig själva och sitt barn. Detta är särskilt viktigt för förstagångsföräldrar. Det är lätt att vilja vara perfekt på allt: föräldraskap, hushåll, relationer och egna intressen. Men det är viktigt att inse att det inte är realistiskt eller hälsosamt att försöka klara allt på en gång. Fokusera på det som är viktigast för dig just nu. Resten kan vänta!
Om dina barn är äldre och du har mer tid för dig själv, försök att ge dig själv samma omsorg som du ger dina barn. Tänk dig en familj där föräldrarna prioriterar egenvård, sedan tar hand om varandra och därefter tillsammans tar hand om barnen – det skapar en harmonisk familj. Börja med dig själv, fortsätt med varandra och avsluta med barnen.
När du funderar på hur du kan ta hand om dig själv behöver du inte göra det till något stort. Börja med det allra enklaste och tänk: ”Bättre lite än inget alls.”
Se varje handling av egenvård som en investering i ditt barns välmående. Hur du mår påverkar direkt hur ditt barn mår. Låt inte vardagsbekymmer ta över helt – stanna upp ibland och fundera över din vardag. Fråga dig: Hur kan vi göra den bättre? Vad saknar vi som familj? Samarbeta för att göra varje situation lite mer trivsam för alla.
Kära föräldrar, låt oss prioritera oss själva mer och mer, och hitta glädje och mening inte bara i föräldrarollen utan också som individer.
Författare
Liva Spurava
Gestaltterapeut / Grundare av Psykologicentret AUGT
