Egenvård och varför är det nödvändigt?
Trots den avgörande betydelsen av att ta hand om föräldrarnas inre välbefinnande kämpar många föräldrar fortfarande med att förstå varför egenvård är nödvändigt. Även om konceptet är begripligt är det ofta en utmaning att integrera det i den hektiska vardagen. Det finns en allmän uppfattning om att andra uppgifter och dagliga ansvarsområden är prioriterade, vilket gör att egenvård ses som något exklusivt och till och med ouppnåeligt. Ett skadat nervsystem och otillräcklig vila påverkar inte bara det dagliga livet utan även relationen till barnen och förmågan att hantera situationer som inte bara rör föräldraskapet.
Tyvärr ser jag i min psykoterapipraxis en ihållande missuppfattning bland äldre generationer att egenvård är ett eftergivet eller skamframkallande ämne. För många kvarstår uppfattningen att föräldraskapet i sig innebär att man måste göra uppoffringar. Oavsett denna missuppfattning är egenvård ett avgörande ansvar för alla vuxna. Det kan ta tid att förändra vårt perspektiv och se denna vuxenuppgift som en viktig del av det moderna livet. Av egen erfarenhet vet jag att "övning ger färdighet" - att upprepade gånger utmana inre motstånd, skuldkänslor, skam etc. är nödvändigt för att införliva dagliga rutiner som bidrar positivt till ens välbefinnande.
Vad är egentligen egenvård och hur yttrar den sig? Genuin egenvård går utöver att bara ta itu med våra fysiska nödvändigheter; det inkluderar också vår känslomässiga välbefinnande.
Våra fysiologiska behov är grundläggande för människans överlevnad och överskrider kulturella och sociala skillnader. Dessa behov utgör en universell grund som gäller för alla.
De emotionella behoven spelar däremot en avgörande roll för vårt känslomässiga välbefinnande, våra relationer och vår livskvalitet i stort. Till skillnad från de fysiologiska behoven varierar de emotionella behoven från person till person och utvecklas i takt med livsfaser, erfarenheter och kulturella influenser. Att känna igen och uppfylla dessa känslomässiga behov är avgörande för att främja sunda relationer, både med sig själv och med andra.
Tillräcklig sömn, näringsrika måltider, frisk luft, tid i naturen, fysiska aktiviteter, stunder med nära och kära, roliga hobbies, fysisk beröring, möjlighet att uttrycka sig och en känsla av gemenskap - allt detta bidrar till styrka, komfort, avkoppling och tillfredsställelse och utgör tillsammans egenvård. När dessa element konsekvent saknas börjar en person känna sig dränerad, vilket gör det utmanande att fungera optimalt. Långvarig tomhet minskar förmågan att känna igen och uppfylla personliga behov. Detta är kopplat till den prefrontala hjärnbarken och att den inte fungerar som den ska när en person är utmattad. Förmågan att fatta beslut och agera försämras. Detta är en tydlig illustration av de fysiologiska följderna när man inte har tillräckligt med tid eller lust att ägna sig åt egenvård. I ett sådant tillstånd blir till och med grundläggande beslut som rör det dagliga livet omöjliga och att känna igen sina omedelbara behov blir en skrämmande uppgift. Jag minns tydligt när jag hade ett mycket litet barn i famnen, upplevde svår sömnbrist och hunger, kämpade för att hålla fast vid saker och kände att mitt tålamod var på upphällningen. Oavsett hur många utmärkta böcker om föräldraskap man läser under sådana stunder, erbjuder de föga hjälp eftersom utmaningen inte ligger i okunnighet utan i oförmågan att tillämpa förvärvad kunskap under ett kroniskt utmattningstillstånd.
Tillgodoseendet av våra grundläggande fysiologiska behov utgör grunden för välbefinnande och förmågan att hantera stress. Det är viktigt att föräldrar inser att deras eget välbefinnande är lika viktigt som barnets. Fundera på att fråga dig själv: "Hur reagerar jag när mitt barn är trött?" Svaret på den frågan kan också vägleda dig när du ska ta hand om dig själv när du är trött - oavsett om det handlar om att ta en varm dusch, vila, ge en tröstande kram, njuta av god mat eller ge dig själv medkännande och positiva ord...
Både vuxna och barn har samma grundläggande behov. Intressant nog är det ofta enklare för många att tillgodose ett barns grundläggande behov än att prioritera samma sak för sig själva. Varför är det så? Tyvärr var det inte alla som fick tillräcklig omsorg under barndomen, och positiva föräldraförebilder var inte allmängiltiga. Erfarenheterna och exemplen från barndomen blir den norm som människor bär med sig in i vuxenlivet, och ibland anammar de den okritiskt och väljer att utstå onödigt lidande. Även om det kan kännas som att egenvård är själviskt, och en förälder kan känna skuldkänslor när han eller hon vill ha egentid eller ägna sig åt roliga aktiviteter, är det viktigt att komma ihåg att det är att försumma egenvården som är den verkligt själviska handlingen. Genom att inte ta hand om sig själv, medvetet eller omedvetet, kan individer söka denna vård från andra, vilket inte är deras ansvar. När ens behov inte tillgodoses under en längre tid kan det leda till irritation, missnöje, otålighet och till och med allvarligare problem som panikattacker, apati, utbrändhet eller depression. Det är vanligt att människor skyller på sin omgivning i sådana situationer, och jag tror att nästan alla föräldrar någon gång kommer att stöta på detta scenario om de inte har prioriterat egenvård innan barnet kom.
Att förstå fysiologiska behov kan falla sig mer naturligt än att förstå emotionella behov. Därför är det viktigt att direkt utforska definitionen av och övervägandena kring känslomässiga behov. Det är viktigt att betona att egenvård inte bara handlar om det yttre - det är mer än ett varmt bad, gott te, en bra bok eller en ny klänning. Det är mer djupgående än vad sociala nätverk och TV-reklam ofta ger sken av. Emotionell egenvård handlar om att känna igen de aktuella relevanta behoven. Hur kan man skapa ett bättre dagligt skydd (gränser)? Vilka strategier kan göra föräldraskapets resa mer bekväm? Ibland innebär egenvård att man måste våga säga "nej" till välmenande men oönskade råd om barnuppfostran. Det kan också vara så enkelt som att behöva en kort stund för sig själv - 10 till 30 minuter - genom att be om stöd från en partner eller någon annan närstående som kan ta hand om barnet. Att förstå att egentid inte är själviskt utan en vital nödvändighet för varje förälder är en aspekt av egenvård. Det kan innebära att man öppet uttrycker sina känslor eller söker professionell hjälp om man är överväldigad. Egenvård kan också innebära att be om hjälp med dagliga sysslor, att låta föräldern vila eller ta en tupplur med sitt barn på eftermiddagen. I grund och botten handlar egenvård om att vara uppmärksam på sitt känslomässiga tillstånd, att känna igen befintliga behov och att inse att det kan vara svårare att identifiera känslomässiga behov om man försummar fysiologiska behov. Att börja med grundläggande dagliga rutiner är ofta ett rekommenderat första steg.
Visst är tiden och möjligheterna till egenvård med ett nyfött barn begränsade, särskilt under det första året. Men genom att ibland komma ihåg sina egna behov - oavsett om det handlar om att ta en kort paus, ge sig själv känslomässig näring, njuta av en hälsosam måltid eller få lite sömn - kan nyblivna föräldrar gynna både sig själva och sitt barn. Detta råd är särskilt relevant för förstagångsföräldrar. Även om önskan att utmärka sig i alla aspekter av föräldraskap, hushållssysslor, upprätthålla relationer och personliga aktiviteter är förståelig, är det viktigt att inse att det inte är realistiskt eller hälsosamt att försöka hantera allt samtidigt. Prioritera det som betyder mest för dig just nu och fokusera på dessa aspekter. Resten kan vänta!
Om dina barn är äldre och du har mer tid för dig själv kan du fundera på att ge dig själv samma omsorg som du rutinmässigt ger dina barn. Att föreställa sig ett scenario där föräldrarna prioriterar egenvård och sedan tar hand om varandra skapar förutsättningar för en harmonisk familjedynamik. Börja med att ta hand om dig själv, följ sedan upp med ömsesidig omsorg och slutligen kollektiv omsorg om barnen.
När du utforskar olika sätt att ta hand om dig själv behöver du inte överväldiga dig själv med stora uppgifter. Börja med de enklaste åtgärderna och tänk: "Bättre det här än ingenting."
Betrakta varje handling av egenvård som en investering i dina barns välbefinnande. En förälders välbefinnande påverkar direkt barnets lycka. Låt inte de dagliga bekymren dominera dina tankar helt och hållet; utvärdera istället ditt dagliga liv med jämna mellanrum. Fråga er själva: Hur kan vi förbättra den? Vilka resurser saknar vi som familj? Samarbeta för att göra varje situation mer bekväm för alla.
Kära föräldrar, må vi i allt högre grad prioritera oss själva och finna glädje och tillfredsställelse inte bara i våra roller som föräldrar utan också som individer.
Författare
Liva Spurava
Gestaltterapeut / grundare av psykologicentret AUGT
